Linda Snecker, rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, skrev nyligen en debattartikel som spinner vidare på hennes och partiets tes att fängelsestraff ska avskaffas för mindre grova brott och att strafftiden ska kortas för grövre.
Hon blandar också in de ekonomiska termerna och menar att hårda straffa kommer att belasta samhällsekonomin.
Redan förra året lämnade Snecker in en motion i Riksdagen (2017/18:1138) tillsammans med några av sina kvinnliga partikamrater. Motionen gavs namnet Mer frivård, färre fängelsestraff.
Snecker & Co tar i motionen fasta på ordet vård i kriminalvård och menar att det är svårt att motivera interner som sitter på korta fängelsestraff och att det istället för fängelse vore bättre med en övervakning på elektronisk väg.
I en intervju med Dagens juridik i april, säger Snecker att…
”…det är en större utmaning för den kriminelle att sitta hemma nykter på helgerna, i sin lägenhet och veta att frivårdsinspektören kan komma när som helst, att ha elektronisk fotboja och bara kunna röra sig inom vissa områden att samtidigt behöva gå till en arbetsplats, praktikplats eller utbildning”
Notera orden att samtidigt behöva gå till en arbetsplats, praktikplats eller utbildning. Snecker menar indirekt att det som vi hederliga medborgare gör fem dagar i veckan för att klara vårt uppehälle, är en form av belastning för människor som lever på att göra andra människor illa.
Vänsterpartiets ungdomsförbund hakar självklart på och menar att kriminella ska rehabiliteras och återanpassas istället för att sitta inlåsta. Yngre brottslingar ska överhuvudtaget inte dömas till fängelse, då fängelsevistelsen kan bli direkt skadlig för individen. Då får man väl anta att de ungdomar som mördar och gruppvåldtar ska slippa sitta inspärrade och istället tvingas gå i skolan som hederliga och välanpassade ungdomar väljer att göra.
I sin nya debattartikel (Aftonbladet, unvis) menar Snecker att brottsligheten inte minskar med höga straff och att notan för hårdare straff kan hamna på upp emot 1 miljard årligen. Snecker vill också behålla straffrabatten för kriminella upp till 20 år och menar att utan den skulle antalet grovt kriminella öka och även här är den ekonomiska notan viktig. Den villkorliga frigivningen där den kriminella slussas ut i samhället ska naturligtvis vara kvar och även här är notan en viktig del i Sneckers argument.
Snecker talar mycket om ekonomiska faktorer när det gäller brott och straff. Samma Snecker har dock inga problem med att notan för den katastrofala asyl- och anhöriginvandringen uppgår till tiotals miljarder varje år.
Om ni tar del i Sneckers debattartikel, hennes motion och Ung Vänsters argument, märker ni att det saknas en viktig detalj. Brottsoffren.
Visst kan man dalta med mindre grova brottslingar och låta dem tillbringa sin fritid i det egna hemmet, några timmar i veckan hos psykologen och några timmar om dagen i en skola där de får lära sig allt det de haft möjligheten till under sin uppväxt. Fast vad ger det för signal till gamla damer som rånats på sina ägodelar, unga män som misshandlats på stan och de villaägare som kommer hem till ett sönderslaget och länsat hem?
Visst kan man dalta med ungdomar som mördat, rånat och våldtagit. Låt dem sitta hos en psykolog ett par timmar varje vecka, tvinga dem gå i samma skola där hederliga ungdomar tillbringar sin tid och låt dem gå ned till kvarterspizzerian och käka sin Calzone iklädd fotboja. Hur anhöriga till de personer man skjutit eller knivhuggit till döds anser om det, lär Snecker aldrig ta reda på. Vad unga flickor som gruppvåldtagits och fått sina liv förstörda säger när de ser sina förövare gå omkring i skolan och på det lokala torget med breda leenden, kanske inte heller det är intressant för en vänsterpartist?
Man ska aldrig tillåtas glömma att varje brott har både förövare och offer. Är det några man ska värna, vårda och bry sig om så är det offren, inte de som skadar dem. Det må kosta och i den bästa av världar har vi ingen brottslighet, men oavsett vilket brott man begår är man borta från gatan om man tillbringar dygnen i ett fängelse. Detta faktum torde vara en välgärning för alla de som drabbats av kriminellas egentolkade rätt att förstöra för andra.
Det egna ansvaret är också lätt att glömma när man diskuterar brott. Oavsett den egna situationen är det man själv som bär ansvar för de handlingar man utför. Vänsterpartister gör det alldeles för lätt för sig när de hänvisar till ökade klyftor, arbetslöshet och trångboddhet som bakomliggande faktorer. Dessa spelar ingen roll, det egna ansvaret väger alltid tyngre än alla socioekonomiska faktorer man försöker leta fram.
Fast nu är det inte första och säkerligen inte heller sista gången vi ser hur vänsterpartister tar ställning för förövarna och inte deras offer.